no idea
Jag har nog inte tänkt börja skriva här regelbundet igen. Men just nu känns det skönt att få skriva av sig någonstans. Och vad är inte en bra plattform då om inte en blogg? 
 
Jag känner mig så oerhört kluven och förvirrad i nuläget. När hela världen vänts upp och ner, och man inte längre vet vad man vill, så är allt så oerhört läskigt på något sätt. Det är läskigt att inte veta vad man vill, och det är läskigt att vara fri på ett sätt man inte tidigare varit. 
 
När jag valde att skaffa Nye, valde jag medvetet bort studiedelen. För att ha häst, och plugga på universitet, fanns inte på kartan för mig. Jag är priviligerad som kan ha häst, det är jag väl medveten om, men för att kunna ha de krävs också en inkomst. Därför har jag sedan studenten jobbat, och det var min plan för denna hösten också. Jag skulle jobba, för att ha råd att fortsätta hålla på med det som alltid tagit upp hela mitt liv, hästarna. Men det har inte bara tagit upp hela mitt liv, det har varit, och är fortfarande, hela mitt liv. Och när drömmar och förhoppningar går i kras, känns det ibland som hela livet går i kras. 
 
Så just nu pluggar jag in fler ämnen, så att jag senare ska kunna välja fritt, om jag vill. För jag vet inte riktigt vad annars jag skulle göra, jag har ju inget att jobba för i nuläget, annat än för mig själv. Och jag kan under denna tid bo hemma, och fundera på, vem jag är utan hästarna, och vad jag vill när inte dom håller tillbaka mig. Jag vet inte, om jag någonsin kommer kunna släppa fästet från hästarna, för det känns som att jag inte kan vara mig själv utan den delen i livet, men det antar jag väl att jag kan? 
 
Men jag tror och hoppas, att motgångarna i livet gör att vi människor växer. Och att trots att livet just nu är i kras, så lappas det snart ihop igen. Men det är ingen stress, det kan ta sin tid, och det är okej.